Splashtop Wired XDisplay

När jag behöver lite mer arbetsyta utan att bära med mig en extra skärm är Splashtop Wired XDisplay en ovanligt rak lösning. Appen gör Android-enheten till en kompletterande bildskärm för datorn, och det är just den praktiska idén som bär hela upplevelsen. Jag testade den främst som ett verktyg för skrivbordet, inte som en fristående produktivitetsmiljö, och min känsla är att den passar bäst när telefonen eller surfplattan redan finns nära till hands och datorn är den riktiga arbetsplatsen.

Det här är en verktygsapp från Splashtop, placerad i kategorin verktyg, med ett genomsnitt på 4,4 från omkring två tusen betyg. Den har passerat femtiotusen installationer och kostar 85 kronor. För en app som löser en mycket specifik uppgift är priset därför något man bör väga mot hur ofta man faktiskt saknar en extra skärm. För rätt användare kan den vara billigare och enklare än att köpa en separat bildskärm, men för den som bara provar idén någon gång ibland blir nyttan mindre självklar.

Passar bäst när den får en bestämd plats

Innan jag börjar arbeta tänker jag igenom vad som faktiskt ska flyttas till den mindre skärmen. En kort att-göra-lista eller ett referensdokument är lätt att använda där, medan ett stort kalkylblad snabbt blir trångt. Den skillnaden är viktig: appen skapar inte mer utrymme överallt, utan hjälper mig att skilja mellan huvuduppgiften och sådant jag bara behöver kasta en blick på.

Jag skulle också välja Android-enhet efter arbetsflöde, inte bara efter vad som råkar ligga närmast. En surfplatta fungerar bättre för längre text och flera synliga kontroller; telefonen gör mer nytta som en smal sidopanel för exempelvis kalender eller meddelanden. Om jag behöver läsa mycket under arbetspasset är det värt att ordna ett stabilt ställ innan jag kopplar in, så att jag inte börjar med en placering som sedan stör både händer och blick.

En extra skärm när anslutningen fungerar som tänkt

Det viktigaste att förstå är att upplevelsen inte börjar i mobilen, utan i samspelet mellan Android-enheten och datorn. När anslutningen är stabil känns appen nästan osynlig: jag kan flytta ett fönster till den andra skärmen och använda den som en plats för sådant jag vill ha bredvid huvuduppgiften. Det kan vara ett dokument, en chatt, en kalender eller ett kontrollfönster som annars skulle ligga ovanpå det jag arbetar med.

Det är också här appens namn blir relevant. Wired XDisplay är byggd kring en kabelansluten arbetsidé, inte kring att göra mobilen till en fristående dator. Jag skulle därför inte välja den med förväntningen att den ska fungera som en trådlös skärm i alla rum eller över valfri nätverksanslutning. Den här lösningen känns mest logisk vid ett skrivbord, där datorn, Android-enheten och anslutningen kan ligga nära varandra.

Första gången behöver man räkna med lite mer än att bara öppna appen. Datorn måste känna igen den mobila skärmen, och operativsystemets inställningar för flera bildskärmar blir en del av processen. Det är inte svårt för den som redan har flyttat fönster mellan bildskärmar, men det är heller inte helt automatiskt ur användarens perspektiv. Jag rekommenderar att man börjar med datorns vanliga bildskärmsinställningar öppna, så att det snabbt går att kontrollera om Android-enheten har lagts till som utökad skärm eller bara speglar huvudbilden.

När en kabelansluten lösning är bättre än trådlöst

Den stora fördelen med en kabelbunden metod är att den inte kräver att jag först får flera enheter att hitta varandra över ett nätverk. På ett hotell, i ett klassrum eller vid en tillfällig arbetsplats kan det vara värdefullt. Trådlösa alternativ kan vara smidigare när allt redan är konfigurerat, men de påverkas lättare av nätverkets kvalitet, brandväggar och andra enheter på samma anslutning.

Samtidigt är kabeln inte gratis i praktisk mening. Den begränsar hur jag placerar telefonen eller surfplattan, och om kabeln är kort blir hela skrivbordsarrangemanget mer styrt. Enheten måste stå så att kontakten inte belastas när jag skriver eller flyttar den. Det är en liten detalj, men den påverkar vardagskänslan mer än man först tror. Jag föredrar att använda ett stabilt ställ eller luta enheten mot något, i stället för att låta den ligga platt bredvid tangentbordet.

Min viktigaste rekommendation är att se anslutningen som en del av arbetsflödet, inte som ett tillbehör. Om kabeln ligger redo, enheten har en bestämd plats och datorns bildskärmsläge redan är bekant, blir appen mycket mer användbar. Om jag däremot måste leta efter kabel, ändra inställningar och flytta runt enheten varje gång, försvinner en stor del av tidsvinsten.

En vardagssituation där den faktiskt gör skillnad

Det mest realistiska användningsfallet för mig är skrivande eller administrativt arbete. Jag kan ha texten jag skriver på datorns huvudskärm och lägga referensmaterial, anteckningar eller en meddelandeapp på Android-enheten. Då slipper jag växla mellan fönster hela tiden. Fördelen är inte att den lilla skärmen ersätter en stor bildskärm, utan att den tar hand om den information som annars stör huvudytan.

En annan bra situation är felsökning. Om jag arbetar i ett program där jag behöver följa instruktioner eller övervaka en process kan den extra ytan visa en checklista eller ett separat fönster. Det gör inte datorn snabbare, men det minskar behovet av att gömma och återkalla fönster. För den som använder många paneler samtidigt kan detta vara mer värdefullt än en högre upplösning på huvudskärmen.

Jag tycker däremot mindre om lösningen för innehåll som kräver exakt färgåtergivning eller mycket snabb respons. Den här typen av extra skärm är bättre för information, verktyg och referenser än för färgkritisk redigering eller uppgifter där minsta fördröjning stör. Om målet är spel på två skärmar eller professionellt bildarbete skulle jag hellre välja en riktig extern bildskärm.

Från arbetsstart till färdig arbetsyta

I ett vanligt arbetspass börjar jag med datorn som huvudplats och ser till att bara ett fåtal fönster behöver flyttas. När Android-skärmen är ansluten ordnar jag bildskärmsläget i datorns inställningar och testar fönsterflytten med något oviktigt först. Det lilla provet är användbart: om skärmarna ligger i fel ordning i inställningarna kan pekaren försvinna åt ett håll som inte motsvarar den fysiska placeringen.

När ordningen stämmer flyttar jag över referensfönstret och låter huvudprogrammet vara kvar på datorn. Det är en bättre rutin än att dra över allt som får plats. Om jag exempelvis skriver en rapport kan jag hålla källmaterialet synligt på Android-enheten och redigera texten på huvudskärmen. När jag är klar flyttar jag tillbaka viktiga dokument och stänger arbetsytan på ett ordnat sätt, så att nästa anslutning inte börjar med fönster jag måste leta efter.

Det här handoffet mellan skärmar är också skälet till att jag inte använder den extra ytan för fönster som kräver ständig inmatning. Små kontroller går bra när de bara behöver enstaka klick, men längre skrivande och detaljarbete är bekvämare på datorns vanliga skärm. Jag får mest nytta när Android-enheten visar information som jag konsulterar, medan tangentbord och pekdon fortsätter att styra huvuduppgiften.

Mobil användning, återhämtning och praktiska begränsningar

När jag använder en mobil enhet som extra skärm försöker jag också planera hur jag ska återgå till arbetet om kopplingen avbryts. Därför låter jag huvuduppgiften och viktiga dokument ligga kvar på datorns primära skärm och använder den mindre ytan för information som går snabbt att öppna igen. I nästa del tittar jag på hur valet mellan telefon och surfplatta påverkar både arbetsflöde och komfort.

Telefon eller surfplatta?

En Android-surfplatta är enligt min erfarenhet den mer naturliga partnern. Den ger mer plats för paneler och text, och den är lättare att placera som en liten skärm bredvid datorn. En telefon kan ändå vara användbar för ett smalt kontrollfönster, en kort lista eller kommunikation, men den begränsade ytan gör att man snabbare behöver förstora eller rulla.

Det är värt att tänka på ergonomin innan man bestämmer sig. Om Android-enheten ligger för nära tangentbordet blir blicken låg och nacken får arbeta mer. Jag får bättre resultat när skärmen står vinklad och ungefär i samma synfält som datorn. Det låter banalt, men en extra skärm som är obekväm att titta på blir snabbt en skärm jag slutar använda.

Appen har åldersmärkningen PEGI 3, vilket passar dess karaktär som ett allmänt verktyg snarare än underhållning. Den är inte en app jag skulle installera för att ersätta andra mobilappar. Dess värde uppstår först när Android-enheten kopplas in i ett datorbaserat arbetsflöde.

Vad händer när anslutningen faller bort?

Det är här man märker skillnaden mellan en trevlig extra funktion och ett kritiskt arbetsverktyg. Om anslutningen bryts försvinner den extra ytan, och fönster som låg där kan behöva flyttas tillbaka eller återställas. Jag skulle därför aldrig lägga det enda exemplaret av viktig information på den kompletterande skärmen. Ha huvudfönstret på datorns primära skärm och använd Android-enheten för sådant som går att öppna igen.

En enkel återhämtningsrutin gör stor skillnad. Jag brukar först kontrollera kabeln och att Android-enheten fortfarande är vaken. Därefter tittar jag på datorns bildskärmsinställningar innan jag börjar starta om flera saker på måfå. Om skärmen kommer tillbaka men fönstren hamnar fel, är det ofta snabbare att använda operativsystemets vanliga funktion för att flytta eller ordna fönstren än att försöka återskapa hela arbetsytan från början.

Det här är också ett skäl att inte använda appen som enda plats för mötesanteckningar, övervakning eller annan information som måste synas hela tiden. Den passar som förstärkning, inte som en garanti. För en tillfällig referensyta är det inget större problem. För kontinuerlig drift bör en riktig bildskärm vara tryggare och mer praktisk.

Prestanda, värme och batteritänk

En mobil enhet som används som skärm arbetar på ett annat sätt än när den bara visar en vanlig app. Därför bör jag inte placera den i direkt sol eller täcka över den med papper och andra saker. Om jag använder den under längre pass är det klokt att hålla koll på batterinivå och temperatur, särskilt om samma enhet samtidigt laddar eller gör annat arbete.

Jag använder också lägre ambitionsnivå för den kompletterande skärmen än för huvudskärmen. Små textpaneler och statisk information fungerar bättre än stora videofönster eller innehåll som kräver ständig rörelse. Det är ett konkret sätt att minska irritation: välj rätt typ av innehåll i stället för att försöka pressa appen till att vara en fullvärdig ersättare för en extern skärm.

Data och nätverk i praktiken

Eftersom arbetsidén bygger på en direkt koppling mellan dator och Android-enhet är appen särskilt intressant för den som vill undvika att göra den extra skärmen beroende av ett trådlöst nätverk. Jag behöver inte planera användningen runt ett visst Wi-Fi eller hoppas att båda enheterna hamnar på samma nät. Det gör lösningen praktisk i miljöer där nätverksåtkomst är begränsad eller opålitlig.

Det betyder inte att all datahantering blir irrelevant. Det som visas på den extra skärmen kan fortfarande vara känsligt, till exempel dokument, meddelanden eller interna arbetsfönster. Jag skulle därför inte lämna Android-enheten obevakad på ett delat skrivbord bara för att anslutningen går via kabel. Den fysiska säkerheten är fortfarande viktig, och skärmen kan visa samma information som datorn har tillgång till.

För den som har begränsad mobildata är upplägget dessutom mer lättplanerat än ett scenario som kräver att telefonen fungerar som hotspot. Jag uppskattar det särskilt under resor, men jag skulle ändå kontrollera att datorns egna program inte samtidigt laddar ner stora filer. Appen förändrar inte datorns övriga nätverksanvändning; den löser bara själva skärmrollen.

Version, kompatibilitet och vad jag skulle kontrollera före köp

Splashtop Wired XDisplay har versionsnumret 1.1.0.3 och kräver Android 4.0 eller senare. Det gör att den på pappret kan passa även äldre Android-enheter, men kompatibilitet i vardagen handlar inte bara om versionskravet. Kontakten, kabeln, datorns operativsystem och hur den externa skärmen hanteras spelar också in. Jag skulle därför först kontrollera vilken Android-enhet jag tänker använda och om den faktiskt är bekväm att placera vid datorn.

Jag skulle också köpa med rätt förväntan. Priset på 85 kronor är rimligt om appen ersätter återkommande fönsterträngsel, men mindre attraktivt om jag redan har en extra skärm eller bara behöver visa telefonens innehåll ibland. För ren skärmspegling kan andra lösningar vara mer relevanta. För en permanent arbetsplats är en begagnad fysisk bildskärm ofta bättre ergonomiskt. För resor och tillfälliga skrivbord är den här appens mindre format däremot en tydlig styrka.

Vem bör använda den och vem bör välja något annat?

Jag skulle rekommendera den till studenter, distansarbetare, utvecklare, skribenter och andra som ofta behöver en referensyta men inte vill köpa eller bära en extra bildskärm. Den är särskilt intressant för den som redan har en Android-surfplatta liggande och kan låta den få en fast roll bredvid datorn. Den kan också vara ett smart sätt att prova ett tvåskärmsliknande arbetsflöde innan man investerar i mer utrustning.

Jag skulle däremot avråda från den som behöver trådlös frihet, högsta möjliga respons eller en lösning som fungerar utan någon inledande konfiguration. Den passar inte heller den som vill använda telefonen som självständig arbetsstation. Här är poängen att ge datorn mer utrymme, inte att ersätta datorns program eller skapa ett separat mobilt skrivbord.

Efter att ha vägt anslutningen, de mobila begränsningarna och återhämtningen vid avbrott tycker jag att Splashtop Wired XDisplay är mest lyckad som ett fokuserat vardagsverktyg. Den gör ett konkret jobb och kan minska fönsterträngsel på ett sätt som känns direkt användbart. Men den kräver att jag accepterar kabeln, planerar placeringen och använder den kompletterande skärmen till rätt sorts information.

Min slutliga bedömning är därför positiv, men tydligt situationsbunden. Om du redan har en Android-enhet och ofta saknar en extra yta vid datorn är detta ett prisvärt experiment med verklig nytta. Om du vill ha en permanent, färgkorrekt eller helt bekymmersfri bildskärm är en fysisk skärm ett bättre val. Det här är som bäst när enkel anslutning och portabilitet väger tyngre än maximal bekvämlighet. För just den rollen skulle jag kunna rekommendera Splashtop Wired XDisplay till en vän, särskilt för arbete där en extra referensyta gör datorn lugnare att använda.